morsansboxer

Sommaren har gått så fort! Jag och Tuva har varit ute mycket i skog och mark och både tränat och bara varit och njutit. Tuva gillar ju att leta grejor och att hoppa upp på stenar och över stockar.
Vi har även varit på Brukshundsklubben och kört agility ett par vändor med Åsa och hennes hund Frida. Det har varit jätte roligt och Tuva är väldigt "PÅ" och aktiv då! Hon gillar när det är fart och fläckt det är värre för mig...hinner inte riktigt med! Jag blir helt slut....:)
Tuva har också fått badat och simmat lite, men simma gillar hon inte såå mycket...hon skickar hellre iväg Daisy(syrrans boxer) efter pinnen långt där ute i vattnet...tittar på Daisy och gnäller lite så då simmar hon iväg efter den...Hon är inte dum inte;). Sommaren går som alltid fort så nu får vi se fram emot höstens vackra färger och roliga hundträffar i parken.
Idag blir det en liten boxerträff i regementsparken här i Falun! Det ska bli kul men jag önskar att Ceasar kunde komma och hjälpa oss styra upp hundarna till att vara lugna och undergivna vid det första mötet....Tänk om vi hade haft honom med:) Vilken lycka att få lära sig av honom. Skulle jag tycka i alla fall:).
Ha en bra söndag!

21/5-11
Tuva är nu 2år och vi har kämpat på med träning och fostran. Hon har inte varit så lätt att fostra men hon är lättlärd när det gäller träning. Jag får inte riktigt ihop det....?
Hon är väldigt lättstressad när det är människor med men när jag är ensam med henne ute då är hon som bäst. Då har hon full fokus på mig. Men det kanske är så för alla hundar?
Det som är jobbigast är att gå promenader och ha sällskap av någon. Då gråter hon, ylar, kryper......helt ding!
Det håller jag och Stina(en arb.kamrat) att nu träna bort.
Vi kör budföring mellan oss i början av promenaden och ger Tuva en uppgift så att hon får börja med att springa och bli trött för då går resten av promenaden bättre. Sen tar ofta Stina henne och jag får låta bli att titta på min egen hund, då går hon så fint och har all uppmärksamhet på mig el Stina. Vi nonchalerar henne totalt..... Det har jag aldrig varit med om att man måste göra med en hund. Men om vi råkar titta på henne börjar hon att dryga sig igen...
Jaaa det här är min sjätte och SISTA boxer för det här orkar jag inte med en gång till.
Nästa hund får bli en liten bostonterrier el nått liknande.
Vi hörs!
( Mia...om du skulle läsa det här, sms a ditt mobilnr till mig för ditt har försvunnit när min mobil gick sönder och jag köpte en ny i lördags)

Jaaaa äntligen har det kommit lite värme! Tiden har gått så fort! Tuva har fyllt 1 år på långfredagen den 2 april och blivit stora flickan. Hon är sig lik. Jag får träna mycket under skogspromenaderna när jag går med någon för hon är så lättstörd av att vi pratar....hon drar och gnäller! Men när jag går ensam med henne dåååå går det sååå bra sååå.....knäpp hund!
I torsdags den 13 maj var vi till Österåker och fick göra ett mentaltest på Tuva och det klarade hon så bra så! Hon var helt skottsäker! Tittade bara upp lite när de sköt. Hon var riktigt duktig där,tyckte jag, och hon kom på inkallning vilket flera av hennes kullsyskon inte gjorde så det var jag stolt över ;). Spökena skällde hon på och reste ragg, men vågade fram och lukta på dem sen när jag gick fram till dem.
Ett annat moment var en som sprang runt och viftade med ett skynke på sig och Tuva tittade knappt på henne utan noterade bara att där hände det nått, men fortsatte att lukta runt lite och höll sig kring mig. Det tyckte jag var jättebra!Jag vill inte ha en hund som bryr sig i folk i skogen när hon är lös, men tydligen ville de ha en liten reaktion när den där personen började ropa på Tuva och ville busa med henne, men Tuva brydde sig inte då heller.Hon var som Ferdinand på julen,hon fortsatte bara att lukta på blommorna:). Inom mig sa jag YES! Fick bara ett bra bevis på att jag törs ha henne lös och att hon inte springer fram till främmande folk.
När vi kom hem på kvällen var Tuva helt utslagen. Sov som en stock i 12 timmar! Jag var lika trött jag.
Nästa helg,pingsthelgen, ska jag och Tuva gå en agility kurs fredag-söndag. Det ska bli roligt att se om det funkar.
Är lite orolig att hon inte ska kunna slappna av, utan bli stirrig på de andra hundarna. Hon är ju en piggelin annars som gillar att hoppa upp och ner på olika saker i skogen,stenar och stockar. Jaaa det ska verkligen bli roligt att testa!
Sedan i juni ska vi gå "Hundpromenader" med Marie Larsson, som annordnar det. Jag behöver hjälp med att få Tuva lugn när man är flera som går. Det ska också bli kul! Daisy/syrran ska nog följa med också och deras promenadkompis i Tansbo,Stella. Jaaa det är mycket hund i mitt liv just nu och det känns så roligt att ha tiden och möjligheten att få träna med Tuva. Dels träffar jag många nya människor och sen får jag röra på mig! Det mår jag bra av. Ha det så bra tills nästa gång då ni får läsa om Tuvas agilityträning:).

Ja, nu har hon blivit 11 månader den 2 mars och hon har precis haft sitt första löp. Det gick så bra för henne för hon höll sig ren och fin men inne hade hon även en liten byxa på. Den gillade hon inte första gången jag satte på den. Då stod hon som en hyena och sköt rygg och såg alldeles stel ut. Jag kunde inte titta på henne då utan jag gick undan och hon följde efter mig, men jag bara gick iväg och till slut så struntade hon i trosan. Det varade i 3 veckor och nu är det äntligen över så vi kan träffa några hundkompisar igen!
Idag är Tuva jätte trött för vi var hos Anita igår så hon lekte med Daisy och katten Molle hela dagen och kvällen. Hon var helt rödögd där av trötthet....hon ser så rolig ut när hon blir trött. Röda ögon och skrynklig som en liten apa i ansiktet....så nu sover hon hela fm här hemma.
Idag ska vi kanske träffa en liten terrier som heter Roxy. Det är Irmelies hund. Vi bodde grannar i Hosjö förr så det är roligt att träffas. Det blir ju inte så ofta, men när man har hund så kan man ju ändå gå ut och gå ihop. Hennes hund är 2 år.
Tuva har en ny dagmatte nu som heter Johanna och hon har en rottweiler tik som är 3 år och hon heter Tea. Johanna bor alldeles nedanför mig så det funkar bra att hon går hit och går ut m Tuva. Det viktigaste för mig är tisdagarna för då jobbar jag länge. (ända till halv fyra...;) men det känns för länge att lämna henne utan att hon får gå ut en gång i alla fall. Johanna tar med henne till sitt jobb på tisdagar och sen går hon hem med henne till lunch. Tuva och Tea går bra ihop och det är ju kul för Tuva att få umgås med en annan hund.
Annars så är allt som vanligt med Tuva. Hon har varit lugnare efter löpet. tycker jag. Hon är bättre i skogen men inte helt bra. Hon drar mindre i alla fall... Här i stan går det bra att gå med henne.
Jag har skickat efter ett Ceasar Milans halsband som jag tänkte prova när jag ska gå i skogen med henne. Hon slet ju sönder mitt skulderblad(musklerna där) så jag fick gå till Otterskog tre ggr så nu är jag lite rädd att hon ska rycka till så där igen. Med det här halsbandet på ska hon inte kunna dra lika hårt och bli så stark för det sitter långt upp på halsen.
Jaaa, jag vill i alla fall prova det. Det finns visst folk som är väldigt negativ till det där halsbandet och tycker att man förstör nacken på hunden....men det måste väl vara värre för hunden med häftiga ryck som hon gör med sin nacke....eller??
Nu ska jag se vem som vinner på vasaloppet!
Ha det så bra!

Ja, nu var det ett tag sen jag skrev. Tuva blir 10 månader på tisdag den 2 februari! Hon växer och blir en stor och tung tant. Joakim fick lyfta upp henne och väga henne i lördags 30jan och då vägde hon 28kg! Det är bara muskler för det finns inget fett på henne alls. Man kan se revbenen som man ska, men hon är kraftig fram i bringan.Stark som attan är hon!
Hon har skadat mig så jag har fått varit till kiropraktorn tre ggr och jag är inte bra än. Vi gick och strosade så fint i parken och jag höll kopplet lite löst i höger handen då det flyger upp en hare framför nosen på henne, så Tuva gör ett ryck till vänster i 100 så min arm vreds till vänster runt min kropp kan man säga och jag höll på att ramla omkull. Jävlar vad ont det gjorde i skulderbladet! Sen gick det några dagar och sen kom en smärta så jag var illamående. Ringde Otterskog och fick ju så klart ingen tid direkt utan fick gå några dagar och ha ont men jag tog alvedon så jag kunde jobba i alla fall. När jag väl kom dit så sa han att det var så illa där bak i skulderbladets muskler så hade jag inte kommit då så hade han fått skicka mig till akuten där jag skulle fått legat  med morfin för att muskeln skulle slappna av nångång. 3 behandlingar har jag tagit, men jag är inte riktigt bra än. Bättre, men känner av det än.
Tuva har varit i värsta trotsåldern eller vad det har varit ett tag. Hon har inte varit snäll! Gjort utfall när vi passerat barn och några vuxna ute. Det har INTE känts bra alls! Jag har fått slitit till snabbt som f-n för att hon inte skulle flyga på nån. Jag förstår inte varför hon gör så här. Men hon är ju väldigt "PÅ" hela tiden när vi är ute och kollar runt och är nyfiken på allt som rör sig. Hon bryr sig inte alls om trafiken eller om jag går och det är mycket folk som passerar hela tiden, då går det jättebra. Det är mer när det inte har varit nått möte och plötsligt kommer det nån udda person som vaggar fram....Jag hoppas det är en övergående grej annars kan man säga att jag har problem med en folkilsken hund!
När jag har henne lös i skogen då sticker hon inte iväg när det kommer folk, utan då tittar hon upp bara och fortsätter att leka med sitt eller att springa i den riktning vi är på väg, så det där kopplet kan nog ställa till en del problem med den där matten i änden på det......
Så om jag ska tro på Ceasar, och det gör jag, så är det mitt fel att hon blir så här. Jag får jobba på att vara LUGN hela tiden. Tuva har säkert känt av att jag blir rädd ibland när det kommer konstiga människor ute när vi går. Efter rånen på affären så har jag ju fått problem med rädsla när det är udda människor som kommer. Så hon tänker nog "Anfall!" för nu är matte rädd. Men de vi mött när hon gjort så här har jag ju inte varit rädd för, så jag vet inte....en var en stor, tjock tant som vaggade fram och de andra var helt vanliga människor och barn är jag absolut inte rädd för....
Det löser sig nog med tiden, hoppas jag.
Något annat nytt har nog inte hänt i Tuvas liv. Vi är ute mycket och går och är i skogen så fort jag kan. Emmie är här på dagarna så hon får komma ut då med.  Jag tycker Tuva har ett bra hundliv så hon borde verkligen vara nöjd och snäll :)!
Ha det så bra!